You snooze...

...you lose...
Foton: Privata.

Oh...what a day!

Solig morgonpromenad. Molning förmiddag i hemmets lugna vrå. Spontant och skrattfyllt möte på en gräsmatta i solen. Lagom vätskebrist men energikontot påfyllt. Supersvettigt och mjölksyresprutande benpass gömd från solen men bland härliga skivstänger, kettlebells och viktplattor. Belöning i form av två liter svenska och supersöta jordgubbar. Fantastisk middag i mitt eget sällskap. En viktig bokning - check! Ett (ok...två) glas rosé.
En smått magisk start på mina fem oplanerade semesterdagar...
Foto: Privat. Total mismatch med röda bär i mitt cerisa och jätteglada durkslag, hemsläpat från New York.

05.12

Det var då morgonsolen och fiskmåsarna väckte mig. Ledig och inte alls tvungen att gå upp kände jag mig självklart och ironiskt nog piggare än på länge...så att försöka förmå kroppen att ligga kvar och somna om var det inte ens tal om. På med kaffe och sen ut för att fånga morgonsolen - en sol som enligt prognosen kommer att gömmas bakom moln under förmiddagen...
Tog ett varv runt min lilla ö. Släppte tankarna fria. Tittade på vattnet. De nyvakna fåglarna. Solen. Frågade mig själv varför jag mår så orimligt(?) bra just nu. Hittade inte alla svar, och nöjde mig med det.
Tog ett varv till. Fokuserade tankarna. Planerade. Log. Tackade mig själv för att jag kan njuta av en simpel morgonpromenad. Min första dag på min oplanerade semestervecka har onekligen börjat bra, och jag ser verkligen fram emot fortsättningen...
God morgon!
Foto: Privat. En brygga jag hittade imorse, där någon tog ett dopp vid 05.30...modigt.

Härliga liv!

Vaknar till klarblå himmel, utsövd trots blygsamma 5 timmars sömn. Glad. Kaffe som doftar lite godare än vanligt. Varm luft och en morgonsol som ler ikapp med mitt humör. Tackar nej till en efterfest(!) som pågår på en badplats jag passerar. Jag är i steget och har ett lugn i kroppen. Ett skönt lugn som bara infinner sig när man har bestämt sig, när man tagit ett beslut och börjat lägga ett pussel som länge har legat dammigt. My rocket has no breaks.
God morgon Sverige!
Foto: Privat. Morgonpromenaden...can't live without it.

If you understand life, you must be misinformed...
~Paulo Coelho

Foto: Privat. Januari 09. Puerta Ayora, Islas Galapagos, Ecuador...en plats att landa och iallafall försöka förstå.

Relaxed and curious...

Tillbaka i huvudstaden efter en minst sagt avkopplande helg hemma i Dalarna (8-10 h sömn/natt...). Jag har hållt jämnt tempo med min mosters katt och känner mig nu ungefär som han ser ut på bilden. Mentalt, that is. Kroppen är pigg men huvudet totalt avslappnat. Promenerade till jobbet genom ett soligt och totalt stilla Stockholm, och jag är mer än nyfiken på att möta en ny vecka...en vecka som på väderkartan ler mot mig, och min kalender säger dessutom att arbetsveckan endast består av två dagar. Fem dagar ledigt och jag har inga planer.
Vet ni hur skönt det känns att starta en vecka på det sättet? Jag ler.
Foto: Privat. The king of relaxation...

Varför...

...visar sig Dalarna alltid från sin absolut bästa sida den dagen jag
ska åka tillbaka till huvudstaden..? Saknar redan det lilla pepparkakshuset som jag känner som mitt andra hem...flera timmar innan jag har lämnat det.
Foto: Privat. Hemma efter helgens tredje morgonpromenad...

Midsommarmorgon

Vackra sommarblommor plockade längs morgonpromenaden efter drygt 8 timmars sömn. En sval timme genom ett landskap av röda hus med vita knutar...jag bara älskar att vara hemma!
Foto: Privat via min glada randiga iPhone.

Catched feelings...

Sally Mann...jag hittar allt oftare fragment av mina känslor och sinnesstämningar i hennes foton. Skrämmande märkliga men ack så vackra.

Fler bilder jag har fastnat för finns här...

24 leende timmar

Rosa vin och reflektioner på ett soligt tak. Skratt. Sval kvällspromenad. Fantastisk nattsömn. Klarblå morgonhimmel. Glatt sjukgymnastbesök. Morgontidning och sojalatte i morgonsol. Högst oväntat men glatt återseende...befriande mentala avslut. Sällskapsförgylld paus i gräset. Mer skratt. Orimligt svettiga endorfiner. Varmrökt lax. En efterlängtad kram.
Kan inte alla dygn vara såhär energigivande?
Foto: Privat. Solpaus med sjukgymnast-tejpad fot.

Det mina ögon inte ser...

...är stundtals tyvärr ganska mycket. Jag pratar om stunden på morgonen när jag precis slagit upp dem, innan glasögonen har fumlats fram eller jag av misstag har somnat med linserna i. Det är dags att ändra på det. Jag har i det närmaste bestämt mig för att operera min närsynthet och behöver nu lite tips från er...
Det finns onekligen en uppsjö av olika kliniker att gå till och jag blir verkligen inte klok på vilken jag ska välja! Hur många av er har gjort en liknande operation eller känner någon som har gjort det? Tips på vilket ställe man ska välja..?
Guide me, please...
Foto: Privat. Ett öga som är trött på att nyvaket inte kunna urskilja löven på trädet utanför fönstret.

Ja, tack...

Foto: Privat. Ett härligt meddelande på broräcket över till min ö...

Yes!

Finns det något skönare träningspass än veckans första!? Ut med helgens dekadens (denna helg mer än vanligt...) och in med ny och härlig energi..! Är efter 1 mil cykel + 5 km crosstrainer + 1 mil cykel (nej, hade inte fått nog...och JA, jag längtar efter att få springa!) och ett par efterföljande magdödare skönt trött i precis hela kroppen. Förmodligen tre kilo vätska lättare, totalt lugn i huvudet och jag ser nu fram emot kvällens efterlängtade fika med mitt ex - kul!

Hur är er måndag - vad hittar ni på?
Foto: Privat. Skakig på handen men fokuserad till max...

Lär mig...

Ögonen eller läpparna - var ligger sanningen?

H.K.H. Prins Daniel...

...blev minst sagt glad över att se oss (numera f.d.) kollegor i våra fönster igår (kolla slängkyssen 19.07 in i det här klippet...)! De båda strålade som två solar,kärleken fullkomligt flödade längs gatan och glädjen visste inga gränser..!

När brudparet hade passerat fortsatte vi självklart att fira vår "förlorade" chef storstilat.Champagne, god mat, choklad och färgglada macarons startade kvällen, och en fantastisk middag, gott vin och iskalla drinkar i Stockholmsnatten avslutade den...En helt magiskt kärleksfull dag/kväll/natt och jag är verkligen glad för Daniel och Victorias skull - äntligen har det fått varandra på riktigt!
Och Daniels tal...lämnar han ett enda öga torrt?

Om fem timmar...

...ser Kungsgatan INTE ut såhär...

Lugnet före stormen...

Kungsgatan, Stockholm, strax efter 05.30 imorse...något lugnare då än vad det kommer att vara imorgon när den stora kärleksbomben briserar.
Stämningen i stan är härlig och smått galen - hela huvudstaden sjuder och det fullkomligt kryllar av bröllopsturister och journalister överallt!
Säga vad man vill om kungahuset, monarkin och det här bröllopet - det här handlar i grund och botten om ren kärlek, och personligen kommer jag av förklarliga skäl att fira rejält imorgon! Jag kommer att se kortegen från första parkett och lovar att visa er alla hur vackert det var från mitt håll...

Heja Daniel och Victoria - let your love flow!

♥♥♥

In my dreams...

Aj som f*n!

Här sitter dagens träningsvärk, och jag överväger faktiskt en vilodag (trots ett inplanerat crossfit-pass med den här härliga människan!). Kan det var en idé?

För er som är intresserade av vad som har orsakat detta kan jag meddela att det är två dagar av en skön blandning excentriska chins, latsdrag, sittande rodd, hammercurl, rotationer, front squats, drop squats, uncomplete squats, legcurls, raka marklyft och lite annat smått och gott. Tack till mina snälla(?), och framför allt yngre, kollegor som förmodligen på riktigt försöker att ta död på min gamla kropp...

♥!(?)

Would you

like you

if you

met you?

Jag lyssnar men hör inte..?

Det irrar omkring i mitt huvud. Det ljuder som sällan förr, men jag kan inte höra. Det vill säga något...jag greppar ett ord här, ett annat där, men de passar liksom inte ihop. Jag gillar det...det är en vacker och högljudd melodi som slår ut allt det andra. De perifera, oidentifierbara sorlet dränks i mina toner. Mina toner som inte är mina men som jag äger. Mina toner som överröstar mer än de ska, men jag kan inte stoppa dem. Vill inte stoppa dem när hela jag är en vandrade eufoni.
Släpper mitt grepp, håller lätt för ena örat och vandrar vidare.
Jag skulle skriva om något helt annat, men mitt fokus vägrar vara med mig. Imorgon är en annan dag.

Man blir glad...

...när man kommer ut en måndagsmorgon och möts av det här utanför porten! Skön start på en fantastisk vecka...eller hur?

Härliga sommar!

Foto: Privat.

Love is in the...swing?

Upptäckte på vägen hem från jobbet nu på kvällen att två gigantiska hjärtformade gungor har satts upp under Centralbron vid Stadshuskajen. Jag utgår ifrån att det är en del i Love Stockholm 2010 inför det stundande bröllopet mellan min f.d. kollega och hans fästmö på lördag...och jag måste säga att det lyste upp den annars väldigt fula gången under bron!
Är det här sommarens svar på misteln, och kommer den stora kärleken att dyka upp om man sätter sig där och väntar?
Foto: Privat.

Vill inte ropa hej...

...men imorse när jag promenerade till jobbet kändes det ingenting i min stortå, fotled eller tibialis! Antar att det är 4 dagars Voltaren som börjar göra sitt, men det är ändå en underbar känsla att det börjar gå åt rätt håll! Kanske kanske är jag snart igång med min löpning igen..? Återbesök hos sjukgymnasten den 23 juni, och då har jag som mål att hon ska säga att jag faktiskt är återställd.

Är verkligen sugen på att få springa igen. Känna mjölsyra. Bli rejält andfådd. Svettas. Kämpa. Lida. Och slå rekord. Tävlingsmänniskan i mig vill putsa tider! Milen under 40 minuter (har lyckats på dryga 41...), halvmaran under 1,35 (1.36.12 är tiden att slå...) och maran under 4 timmar (även om jag inte har något att jämföra med där)...det ska väl inte vara helt omöjliga mål att uppnå?
Running for Change den 21 augusti (ni har väl anmält er!?) står dock först på agendan (om jag nu kan börja träna snart...) och det vore riktigt kul att göra en bra tid där! Strax över 21 minuter lyder mitt gamla rekord på 5 kilometer, och även om det är 8 månader sen nu så borde det ju finnas där i benen någonstans att plocka fram..?
Hur ser era löparmål ut framöver?

!!!

Addictive...

Rökt lax, färska champinjoner, broccoli, haricots verts, vitkål och sharonfrukt - dagens lunch, tillika en stor del av mina laster, på en och samma tallrik. Ett päron och några pumpakärnor på toppen så hade det varit komplett. Varför snöar man periodvis in på vissa saker som man bara inte kan leva utan?
Har ni någon last för tillfället?
Foto: Privat. Godaste lunchen just nu...

Can I take you home...

...and keep you forever?

LoVe.AmOr.kÄrLeK.

Blir det mycket vackrare än såhär..?

En falnad smärta ersätts med en ny...

Idag hade jag mitt andra besök hos min sjukgymnast (som är specialiserad på fötter) för att kolla till min vänsterfot som inte är helt hundra sen jag promenerade mina blygsamma 800 km... Ett par senor som är inflammerade, tibialis anterior är överansträngd och en slemsäck (finns det något äckligare ord?) vid stortåleden är irriterad. Inte det minsta kul, men det känns ändå som en piece of cake med tanke på den smärta jag upplevde vissa dagar längs vägen genom Spanien...

Förra veckan fick jag order om att inte springa en enda meter (crap!) under veckan som gick, utan fokusera på stretching av vaderna och låta stortån vila. Sagt och gjort - jag har varit väldigt duktig med min hemläxa under veckan, och idag fick jag guldstjärna! Foten mår mycket bättre och inflammationen har svalnat något - jippi! Nu drar jag igång en Voltaren-kur och vilar från löpningen i två veckor till, sen är det nytt besök och förhoppningsvis är jag fit for fight inom en väldigt snar framtid...

Jag hatar att inte kunna springa...h.a.t.a.r. Sommaren är ju liksom till för att upptäcka nya vägar i löparskorna... Men - vad som dock är väldigt positivt med det här är att jag tvingas upptäcka nya sätt att träna på. Ta tag i saker jag förut har tyckt varit sådär kul. Styrketräningen t.ex.

Har tidigare sett den lite som ett nödvändigt ont - kört lite på känn och mer eller mindre oplanerat - men nu har jag plötsligt en hel hög människor runt mig som vill hjälpa mig att styra upp mig själv i gymmet! Plötsligt är det vansinnigt kul att träna med vikter igen, och plötsligt kan jag inte förstå varför jag inte har gjort detta seriöst tidigare! Tänk att man ska behöva bli skadad för att inse vissa saker...tröttsamt.

Baksidan av myntet är dock att vissa verkar se mig som ett experimentobjekt som man kan köra med lite hur som helst. Benpasset jag blev tilldelad på en post-it i fredags, och körde för andra gången idag (men enligt order i 4 set istället för 3...), lockar fram en trötthetskänsla i kroppen som jag sällan har känt i gymmet. Spyfärdig. Snurrig i huvudet. Fylld med ond mjölksyra. Jag kommer inte att kunna gå imorgon, helt enkelt. Tur att jag kan skylla på det i händelse av att mitt lag skulle förlora den inplanerade femkampen på Grönan imorgon kväll.

Inget ont som inte har något gott med sig, som man brukar säga.

Foto: privat. I väntan på sjukgymnasten iklädd min nya förälskelse - Nike Free Trainer 7.0, hemsläpade från NYC...

...

.Dear John.

Aldrig har väl en biobiljett varit så värd pengarna.
Det är så vackert. Sårbart. Smärtande. Och överväldigande kärleksfullt. Det värker i hela kroppen och mindre än tjugo minuter in i filmen kommer min första tår. Efter nittio minuter av gråt faller den sista, men känslan kommer att sitta kvar till imorgon...minst. Se den bara. Nu.
Jag älskar dig pappa.
Läs mer om Lasse Hallströms mästerverk här.

Ensam bio...

...kan vara den bästa mentala avkopplingen jag vet...
Dear John och jordgubbar...yummie!

How to kickstarta en vecka!

Ni som har varit med här ett tag vet ju redan att jag har en förkärlek till måndagar. Jag vet inte vad det är, men jag antar att det är känslan av förnyelse, nystart och ett oskrivet veckoblad som triggar igång mina lyckohormoner i kroppen...
Idag var inget undantag, och även om jag verkligen var så nära att trycka på snooze imorse (skräll!) och med det missa min numera (nästan) livsnödvändiga och väldigt tidiga promenad till jobbet, så lyckades jag låta bli. Upp och hoppa bara, och 05.05 skuttade jag iväg med lite halvtung hårdrock (det är sant...idag var det bättre än fågelsången) i öronen.

Efter jobbet bestämde jag mig för att försöka sudda bort det sista av frustrationen över att jag inte sprang i lördags, och göra ett marathon på mitt eget sätt (löpning är ju big no no med min inflammerade vandringsfot). Satte mig på en cykel, brände av 42 kilometer i hyfsat tempo och klev av 84 minuter senare. Skönt att få en rejäl genomkörare och att få svettas på riktigt!


Innan jag åkte hem passerade jag förbi fantastiska Blueberry på Sibyllegatan, som hade bjudit in mig till smygläsning av Sanna Ehdins nya bok Sannas smoothies - för den självläkande människan. Sprang på Sara och Cizzi (trevligt!), det bjöds på snittar från Blueberrys nya cateringmeny, vi shoppade lite mumsiga grejer och självklart drack vi smoothies tills det sprutade ur öronen på oss. Min favorit var utan tvekan Gröna Kicken, gjord på avocado, spirulina, citron, äpple och nässla. Underbart gott!

I samma sekund som Sanna började förklara hur hennes intresse för smoothies uppkom, i samband med hennes skrivande, så kände jag att jag gillade henne och hennes sköna energi. "Man sitter ju still så mycket när man skriver böcker, och det passar inte riktigt mig." sa hon och berättade att hon istället hade kommit på den briljanta idén att cykla motionscykel och skriva samtidigt. "Eftersom det var så svårt att äta när man cyklade så passade ju smoothies perfekt!" På den vägen är det. Numera verkar hon blanda allt möjligt och omöjligt i sin blender, och jag är rätt sugen på att börja experimentera här hemma måste jag säga...återkommer garanterat i ämnet.

Nu återstår bara av denna måndag att lägga sig på spikmattan, läsa ett par sidor i en bok och sedan stänga ögonen som planerat innan 22.00. Imorgon är en ny dag och snoozeknappen kan glömma att den får minsta lilla uppmärksamhet...punkt.
Sov sött sunbeams...

I am running for change!

För att bota min lilla non marathon depression håller jag tummarna att min kropp snart är läkt och planerar lite andra härliga lopp här framöver. Det kan tänkas bli både något millopp och en och annan halvmara innan marathonbomben smäller den 28 maj nästa år...

Jag brukar inte springa lopp som är kortare än en mil, men i år ska jag göra ett undantag för ett lopp som jag tycker sticker ut lite extra! Running for Change arrangeras av Rotaract och går av stapeln här i Stockholm den 21 augusti klockan 15.00, mäter sköna 5 kilometer och anmälningsavgiften går oavkortat till Hungerprojektet! En helt underbar idé om ni frågar mig, och jag är självklart redan anmäld och klar. Det här blir mitt första 5 km-lopp sedan jag sprang Maja Gräddnosloppet i Uppsala sommaren 93 (eller var det 94), och det ska bli kul att se vad man kan göra för tid på ett kort lopp!

Hur många hänger med och springer 5000 meter runt underbara Djurgården i augusti, och är samtidigt med och kämpar för en bra sak?
Nu ser vi till att bli ett gäng och bokar samtidigt in en skön picnic efteråt - eller vad säger ni?

Impatient

Tredje gången gillt...det är då det gäller va?

Förra året satte en skadad fot stopp för det, och i år valde jag att korsa ett land till fots och hann inte (vilket jag riskerade fullt medveten om att det kunde hända...) läka klart kroppen i tid. Jag grät i starten förra året. I år grät jag när täten sprang förbi mig vid Västerbron. Onekligen en otroligt jobbig och märklig känsla att stå bredvid och inte få vara med. Grät lite idag igen när jag läste fantastiska Petras historia om sitt första marathon. Första gången jag träffade Petra hade hon en smått hatisk inställning till löpning, men har nu gjort en helomvändning - starkt!

Så nu är det alltså tredje gången jag är inne på Stockholm Marathons hemsida och klickar på Anmäl dig här. Tredje gången gillt. Mamma, pappa, mormor, moster, kusiner, syskon, alla vänner och bekanta - boka in den 28 maj 2011 i kalendern. Det är då jag gör min marathondebut, och jag vill ha alla längs banan! Jag har siktat in mig på ett par lopp innan dess såklart, återkommer angående det...

Någon mer som redan är anmäld till maran 2011?

En energifattig Helena i mål på Stockholm Halvmara förra året (tid 1.36.12). Kan knappt vänta på att få testa gränserna på dubbla distansen...

Ok, det kom en tår...

Började dagen med en helt underbar morgonpromenad (försöker få bort en vansinnig träningsvärk efter ett mördarbenpass igår...) längs vattnet. Stockholm strålar idag, precis som det ska vara den här lördagen. Det är dags för Stockholm Marathon, men mitt startbevis ligger fortfarande orört här hemma. Min kropp (framför allt vänster fot) läker fortfarande sedan jag korsade ett land till fots, och min marathondebut får vänta ytterligare ett år, vilket just idag känns j*vligt tråkigt. Jag hade mer än gärna sprungit de 42 kilometrarna runt vår huvudstad om några timmar, och kalla mig överdrivet känslig , men jag måste faktiskt erkänna att det kom ett par tårar när jag passerade Västerbron imorse.
Foto: Privat. Den mytomspunna Västerbron i morgonsolen.

Paus

Jag har ett litet off blog moment. Mamma är här och vi ligger
förmodligen på min brygga och pratar med änderna eller sitter på
någon uteservering och dricker vin. Återkommer...

My world is on fire...

Varm sol. Varmt hjärta. Varma tankar om värme.
Foto: Privat. Morgonens frukostvila på "min" brygga.