Jag tror inte att jag reflekterade speciellt mycket över orden när jag var en liten Helena och farbror Melker yttrade dem i Saltkråkan...
Denna dagen, ett liv.
Imorse när jag promenerade hem från yogan dök de dock upp, från ingenstans fanns de plötsligt där i huvudet på mig igen efter 25 års bortavaro. Tom på tankar, som alltid efter yogan, valde min hjärna att spinna vidare på citatet...
Vad menade egentligen Astrid Lindgren (du fattas mig...) när hon lade orden i munnen på farbror Melker, och hur skulle det vara att faktiskt leva efter det..?
En dag, ett liv. Tänk er själva om man skulle...
...vakna och födas till den här dagen. Ligga ner och se sig omkring, bli överväldigad och nyfiken.
...somna om, vakna på nytt och med stor nyfikenhet äta sin första måltid.
...vara barn och tillåta sig själv att leka och busa. Hoppa, skutta, skratta och klättra i träd!
...bli tonåring och göra något man inte borde, eller låtsas vara modig och göra något man egentligen är rädd för.
...tro att man blivit vuxen. Ta lite ansvar och göra "någon nytta". Städa, tvätta eller rensa papper.
...bli vuxen på riktigt. Jobba hårt, pressa sin kropp, höja pulsen och efter allt slit ta en tupplur på soffan.
...nå medelåldern. Varva ner i en skön fåtölj med en god bok. Kanske ta ett glas vin.
...bli pensionär. Se tillbaka på livet, reflektera över det man har åstadkommit och vara nöjd med det.
...äta sin sista måltid och njuta av den till hundra procent.
...somna.
Denna dagen, ett liv.
Måste säga att det är en spännande tanke.
Foto privat. Norr Mälarstrand imorse. Solen är tillbaka!