Smärtans söndag...

Jag har sovit hela sju sammanhängande timmar. Druckit mitt obligatoriska morgonkaffe och tagit en sval dusch. Väskan är i stort sett färdigpackad och frukosten intas i detta nu. Det står Bulgarian Bag-utbildning i min kalender, och den här söndagen får liksom kicka igång den lärande delen av min höst...som kommer att bli lite svettig emellanåt.

Om ett par timmar tar jag mig till Planet Fitness och träffar Olof från Spartan för att lära mig allt om denna fantastiska lilla(well...) sandsäck. Ett ganska stort antal timmar skall läggas på praktik, och med tanke på att jag inte ens kunde hålla i en penna efter att jag träffat Olof i en timme senast så kan man ju misstänka hur mörbultad min kära kropp kommer att vara klockan 18 ikväll när jag lägger ifrån mig säcken...

"Vi börjar elva, inte fem över - kom i tid!". Ok...pain is temporary, quitting is forever - nu kör vi!

Foto: Privat. Från mitt förra möte med Olof, som gick att läsa om i Fitness Magazine nr.3 2010.

Eufori*

Jaha ja, tog mig an Kungsholmen idag igen. Det är så fantastiskt skönt att kunna springa igen, men oj oj oj vad man tappar löparformen snabbt när man har ett längre uppehåll... Har inte sprungit "på riktigt" sen i mars, och det känns. Kroppen fungerar liksom inte som jag är van, och jag får verkligen slita för varje meter. Formen jag var i för ett år sedan ligger fortfarande ljusår bort, men jag är en rätt envis människa och ger mig inte förrän jag har hittat dit igen...

Min runda runt Kungsholmen är 9 kilometer lång, och idag var mitt absolut största problem att hitta andningen. När jag som bäst letade efter den i mina lungor, som idag kändes kladdigt sockervaddsfyllda, hittade jag istället fina Frida, som jag självklart tog mig tid att stanna och krama. Vad är en andra andning mot lite närhet tänkte jag, och sprang vidare.

Men det var segt idag. Jag vet inte om det var p.g.a. mitt lugna val av spellista på Spotify, men jag tror inte det. Tror snarare att det är min halvtaskiga kondis och mina förslappade löparmuskler som måste piskas på lite. Otålig som jag är tror jag ju att jag kan flyga fram som jag alltid har gjort, men det är bara att konstatera att det inte riktigt fungerar så. Måste göra något åt min runda också. Att börja och avsluta med uppförsbackar är inte optimalt, och den där trappan efter 7 km är minst sagt förödande för mjölksyretröskeln...

Tiden när jag kom hem visade 42,37 (4,44 min/km), vilket inte är en dålig tid, men heller inget jag jublar över. Vad jag dock jublade över var att äpplena på trädet utanför porten var mogna och att gräset var svalt. Blev liggande en bra stund, lyssnade på en underbar låt och bara andades in den kalla höstluften. Levde lite extra för ett tag.

*Eufori är en stark känsla av lycka som bland annat kan framkallas som en berusningseffekt av vissa droger. Källa: Wikipedia.

Foto: Privat. Gräskramare efter en seg löpning.

A brand new day...

Jag är tillbaka i livet igen och Stockholm bjuder på en magisk morgon. Tack.

Foto: Privat. Vyn från min bro.

Ok, I get the point...

Nu vet jag kanske vad jag saknade imorse. Eller snarare vad min kropp saknade. Vila. Hela dagen har varit segare än kola och jag har precis vaknat efter en ovanligt lång stund slumrande i soffan, och jag kan tyvärr konstatera att det är här jag kommer att stanna resten av kvällen.

Trött, frusen och allmänt oförmögen att göra någonting tyder väl på att den i min närhet som sa "det är inte konstigt att du är trött, du kör ju i maxtempo jämt och ditt liv är som ett träningsläger varje vecka" kanske har rätt ändå. Jag vill inte riskera att bli sjuk, så jag får lyssna på kroppen den här gången även om det innebär att jag vansinnigt motvilligt får stryka den mer än efterlängtade kvällen med C.

Faktumet att jag inte ens orkar bli rastlös skvallrar dock om att jag tar rätt beslut, och jag misstänker att jag inte har sovit för sista gången idag...

Foto: Privat. Tröttmössan och hennes soffa.

expLanation, pLease...

Fredag. Sol. Kall och underbar höstpromenad. Ledig. Lavazza med sojamjölk. Fri dag att skapa. Efterlängtad träning med bästa vännen. Sushi. Kvällspromenad i Vinterviken. Catch up. Analyser. Skratt. Mys. Sovmorgon imorgon.Men ändå...känslan av att något saknas. Allt finns där, men ändå känns det tomt.

Varför känns det så?

♥ LiLLeBroR ♥

Kan man starta sin långhelg bättre än att komma hem helt slutkörd i kroppen efter ett hyfsat löppass (10 km i 4.41-tempo...äntligen!) och hitta ett färgglatt kuvert i postfacket? Jag har världens bästa lillebror, punkt slut.

I don't believe an accident of birth makes people sisters or brothers. It makes them siblings, gives them mutuality of parentage. Sisterhood and brotherhood is a condition people have to work at. ~Maya Angelou

Foto: Privat. Kortet som gjorde min dag.

En j*vligt saknad pusselbit - check!

Robbie Williams (x2). P!NK. New Kids On The Block (x5). Backstreet Boys (x3). 3 Doors Down. William Fitzsimmons. Sophie Zelmani. Ulf Lundell (x?).Gavin DeGraw. AJ McLean. Roxette. Jason Mraz. Britney Spears. Christian Kjellvander. Snow Patrol. The Tallest Man On Earth. Hammerfall. Lars Winnerbäck. Christina Aguilera. Manowar. Keane. Thåström. Daniel Merriweather. Takida (x7). Marky Mark and the Funky Bunch. Kent (x?).Iron Maiden. Live. Westlife (x?). AC/DC. Melissa Horn. Bon Jovi (x2). Manu Chao. Chris Cornell. Heather Nova. U2 (x2).

Ja, det har onekligen blivit en och annan konsert (och det här är ändå bara alla jag kom på spontant...) genom åren...och idag bokades ytterligare en in, en jag verkligen har väntat på.
Brorsan - boka in den 7 oktober, då ser vi DAUGHTRY - äntligen!
Skynda er in på Ticnet och boka...Debaser Medis blir fullt snabbt...